IMF betonar vikten av att bibehålla prissignaler trots globala prisökningar på energi och livsmedel. Istället för breda prissubventioner och pristak, som riskerar att späda på inflationen och belasta offentliga finanser, rekommenderas riktade stöd till sårbara hushåll. För bolag förespråkas likviditetsstöd framför priskontroller för att undvika onödiga konkurser utan att störa marknadsmekanismen. Enligt IMF kan ihållande energiprisökningar sänka realinkomsten med 2–3 procent av BNP för energiimporterande länder. För investerare innebär detta en ökad press på centralbanker och en förväntan om stramare finanspolitik där marknadspriser tillåts slå igenom snabbare, vilket påverkar efterfrågan och vinstmarginaler i energitunga sektorer. Breda åtgärder bör endast användas i exceptionella fall där inflationsförväntningarna riskerar att deankras.